torsdag 6 december 2012

Franska tv-program





Nu när vi fått svensk tv i huset och det blir svenska Rapport och Veckans Brott på kvällarna får jag passa på att kika på desto fler franska tv-program under dagen när äkta mannen inte tittar på. Vi har just nu långsamma och stressfria dagar utan en massa saker inbokade och det känns skönt att bara ta det lugnt framför tv och dator under en period.

Jag gillar fransk tv - det finns många kanaler och det är ett stort och brett utbud. Här finns samma typ av tv som i Sverige med lekprogram, tävlingar, nyhetsprogram, morgon-tv, debatt- och kulturprogram och de mest storslagna underhållningsprogram på helgerna. Förmiddagarna och sen eftermiddag är det amerikanska såpoperor, förstås dubbade till franska och det skyr jag som pesten.

Då och då tittar jag på en typ av program som jag inte känner igen från Sverige. Dels ett morgonprogram som heter "Les Maternelles" och som jag tror att jag beskrivit tidigare. Jag är ju inte precis målgruppen för ett program som handlar om barn - från prematura såna till nästan-tonåringar. Men jag har två halvfranska barnbarn som bor, lever och uppfostras mer och mer in i den franska kulturen och det är intressant att följa hur man resonerar när det gäller barns uppfostran i Frankrike.

Det skiljer sig en hel del i uppfattningar, både kring graviditet, förlossning, amning - framförallt amning - smäll på stjärten eller inte och krav på gränssättningar om man jämför med hur mina helsvenska barnbarn sköts. Mycket är bra i båda länderna men på olika sätt. Programmet varar i en timme och man har mammor och pappor i studion med erfarenhet av de olika ämnen som tas upp. Det finns en panel bestående av programledare och två andra experter och sedan alltid en inbjuden expert - det kan vara en barnmorska, en allmänläkare, specialistläkare eller barnläkare. Och ibland psykologer eller barnpsykiater. Det är alltid intressant, seriöst och med bra dialog mellan alla parter och man lär sig alltid något nytt. För mig också mera franska vilket är ett sekundärt skäl för mig att titta.

Efter morgonens typ "Gomorron Frankrike" kommer ett Malou-Efter-Tio-liknande program med en välkänd programledare som heter Sophie Davant. En mycket parant kvinna, alltid med ursnygga kläder, tuff frisyr och jättesnygg make-up. Hon har ett stall av gäster som sitter runt ett bord och tillsammans diskuterar man aktuella saker, allt från mode till juridiska och medicinska frågor. Också här har man inbjudna specialister eller visar reportage från "verkligheten". Tonen är rapp och rolig, skratten många och man har också kontakt med tittarna som mailar, sms:ar eller ringer in.

Mme Davant har ytterligare ett dagligt program som jag inte heller tror det finns någon svensk motsvarighet till. Det går tidigt på  eftermiddagen och heter "Toute une histoire" - ungefär "Vilken historia". Det är l i t e  av Dr. Phil eller Oprah över det hela, åtminstone själva de ämnen som tas upp. Här sitter en publik och man har förstås också här specialister, psykologer eller psykiater. Dr. Phil är ju själv en sådan så han behöver inte det men Sophie Davant behöver kompletterande förklaringar till alla de mänskliga relationsproblem man tar upp här.

Igår var det föräldrapar som alla skiljt sig och hittat ny partner och där båda parter hade barn sedan tidigare och därmed klassas som "familles recomposées", dvs nya ombildade familjer. Fokus låg här på hur framförallt de "nya mödrarna" fullkomligt terroriserades till vansinne av tonåriga och även äldre barn som inte kunde acceptera pappans nya val av kvinna. Väldigt intressant och med hög igenkänningsfaktor för mig. Det var himla skönt att lyssna till andras erfarenhet av den här sortens problem och hur man löst det i de olika fallen. En del riktigt sorgliga med nya skilsmässor som följd faktiskt - det är faktiskt gräsligt att halvvuxna barn idag ska få styra över sina föräldrars liv på det sätt som berättades här. Och det var ju inte en kotte som tyckte att det var OK heller, varken deltagarna eller experterna även om man gav förklaringar till varför sånt här kan hända. Bilden av den elaka styvmodern finns verkligen kvar men här fick den tona bort och fransmännen är duktiga på att ofta tala om att man inte får "se culpabiliser", dvs skuld och skamkänslor ska inte finnas om det inte är relevant.

På bilderna från dagens Toute une histoire syns Sophie Davant på tredje bilden. Dagens ämne är: "Mitt barn lider av en psykisk sjukdom, hur ska jag klara det". Modiga föräldrar och också vuxna barn med olika typer av psykiatriska diagnoser som depression, bipolär sjukdom och schizofreni berättade om sina olika erfarenheter och mångaåriga behandlingar och fick kommentarer och stöd från både de övriga deltagarna och den psykiater som var expert idag.

Trots att programupplägget tangerar amerikansk dito är tonläget här seriöst och allvarligt och man hanterar de olika medagerandena med både artighet och integritet. Många som kommer till detta program säger på frågan varför att de velat dela med sig av sina erfarenheter som stöd till andra.

Allt är inte relationer och elände. På sista bilden syns också en välkänd programledare, Stephane Bern som har eftermiddagsprogrammet "Comment ca va bien" - ungefär "Så bra vi har det!" Och det är verkligen också ett program med mycket skratt, glädje, roliga infall och rapp och humoristiska svar. Och med olika typer av inslag av det lättare slaget. Ett "feel-good"-program med en trevlig programledare. Som för övrigt alltid finns med som ansvarig när det handlar om kungligheter, han är historiskt mycket kunnig och leder alla program med prinsessbröllop eller kungliga begravningar.

Nästa tv-rapport kommer att handla om debatt, kultur och samhällsprogram. Kanske lite matprogram och Fråga Doktorn på franska. Där man helt slipper den makalöst hejjiga svenska Suzanne som inte kan ett skvatt om medicinska frågor och med en urtrist svensk vårdcentralsläkare med pekpinneaktiga råd. Nä, där ligger Sverige i lä - franska Allo Docteur med två skickliga franska läkare och inbjudna specialister är ett superproffsigt program i jämförelse!

tisdag 4 december 2012

Pynt





I år ska vi fira jul hemma, alldeles för oss själva. I lugn och ro och bara vi och hunden. Det var längesen vi gjorde det men vi har gjort det förr och tycker väldigt mycket om det. Just därför tar vi till lite extra nu och fixar med advents- och julstämning så mycket vi kan eftersom vi inte reser bort.

De vackra stjärnorna i klassisk stil är nyinköpta för i år på IKEA. Tack Kamprad! De lyser alldeles otroligt vackert och ger en mjukoch härlig känsla i mitt arbetsrum och i sovrummet. Kommer man nerifrån byn ser det också väldigt vackert ut på baksidan av vårt hus.

Vi som följer de svenska adventstraditionerna är först ut i vårt område med det här. Fransmännen kommer nog snart efter men som jag skrivit om tidigare, det är fruktansvärt fula, blinkande neonslingor och annat krafs man dekorerar med.

Inte heller de röda julstjärnorna ingår i de franska jultraditionerna. De finns förstås och är väldigt fina och står dessutom extremt länge till långt in på vårkanten. Jag älskar dem och nu har vi huset fullt för en gångs skull! Glögg och pepparkakor är också inhandlade.

Granen är ännu inte på plats och inte övrigt julpynt heller men det kommer så småningom. Julmusik ska vi också plocka fram och så ska vi förstås titta på Nobelfest och Luciamorgon via vår sling-tv och riktigt känna in den svenska julstämningen innan det är dags för traditionellt svenskt julbord. Till äkta mannens glädje redan nu.

Ute skiner solen från blå himmel fortfarande - ett underbart livgivande ljus har vi varje dag och det är helt underbart!

Ikonen



På det franska supertrevliga söndagseftermiddagsprogrammet "Vivement Dimanche" uppträder ofta stjärnor i världsklass. Programledaren Michel Drucker verkar vara god vän med de flesta. Här inviterar man också sina "gamla" idoler och t.ex Charles Aznavour har varit med flera gånger.

Och så den här mannen: Frankrikes i särklass största ikon. Johnny Halliday. Fast här säger man bara "Djånni" och så vet alla vem man talar om. Nu är han tillbaka på scenen igen, den franske rockkungen som ju var tonårsidol redan under min ungdomstid. För en tid sedan fick han cancer och opererades och verkar nu helt bra. Men Frankrike höll andan och rapporterna duggade tätt.

En sällsynt trevlig karl verkar det vara också när man hör honom prata. Ung och vacker fru och litet barn och fint hus i Los Angeles har han också. Och så sjunger han förstås alldeles fantastiskt bra!!

söndag 2 december 2012

Provencalsk första advent







Efter något varierat väder under en tid vaknar vi den 2 december, första advent, till strålande sol och blå himmel. Inte mer än 13 grader mitt på dagen men ändå en underbar stund före lunch i solstolarna som fortfarande står kvar på terrassen.

Det blåser kallt från norr. Om det är vinden Tramontagne eller Mistral har vi inte lärt oss skilja på ännu. Men vi sitter i lä under vår pergola och vårt vindskydd mot grannen. Och njuter, som synes av detta livgivande ljus, omgivna av grönska fortfarande.

Hade vi bott kvar på vår skärgårdsö hade vi säkert haft en halvmeter snö och snöslungejobb men kanske också underbart väder med sol över fjärden och pulsande i skogen. Just nu känns det dock underbart att slippa det och bara få njuta av det slösande solljuset.

Dessi blir glad över att få rusa runt i sin pudelträdgård där hussen konstaterar att det är dags för trädgårdsarbete vilken dag som helst. De hundratals ekollon som rasar ner i våra rabatter från de flerhundraåriga ekarna slår rot och måste bort, annars får vi ett grönt täcke av späda ekblad överallt.

Till lunchen - en god kycklinggryta - tänder vi det första adventsljuset i vår adventsstake med Staffan Stalledräng. I år försedd med röda ljus. Mammas (87 år) vackra broderade tändsticksaskar med vackra julmotiv ligger som dekoration och påminner om familjen och de svenska jultraditionerna.

Annars finns här ingen glögg, inga pepparkakor, inga lussebullar - inte saknade av någon. Men så småningom ska vi titta på Nobelfesten och Luciamorgon på vår sling-tv och i morgon blir det IKEA-tur för att inhandla det vi behöver till vårt svenska julbord här i vår sydfranska by..

Fransk advent och dansfinal






Nu sätter vi upp vår svenska adventsstjärna i köket och ställer adventsstaken i ett av rummen ut mot gatan. Den här sortens dekoration finns inte i Frankrike och man börjar inte pynta sina hus förrän betydligt längre fram i december. Advent finns men firas inte alls som i Sverige.

Senare kommer husen att kläs med de mest gräsliga blinkande ljusslingor i neon och med klättrande tomtar på fasaderna. Här har man verkligen importerat de fulaste amerikanska varianterna av utomhusprydnader. En av våra franska grannar har däremot frågat maken när vi ska sätta upp våra ljus - de är så vackra och dekorativa tycker hon som bor mitt emot oss och gläder sig åt vår utomhusbelysning av oliv- och ekträd och så nu till julen vår sparsmakade adventsdekoration.

Voilà Madame - nu är det tänt här i vårt hus. Och senare på kvällen går finalen av Danse avec les Stars - en helt makalös tillställning. Inte riktigt den vi tror vinner, den franska publiken går på en vacker ung man men han är väl värd sitt pris också.