måndag 26 november 2012

Bokcirkellunch




Vår lilla bokcirkel (som snart får förse sig med gourmetstämpel också) träffas igen. Den här gången får vi en underbar lunch med snabbmarinerade röd- och gulbetor och en slags torskfisk i sushi-form.

Trattkantarellsoppa i vacker skål med svampar plockade av värdinnan själv i Värmland.
Ostbricka däremellan på fransk vis förstås.

Sen en somrig "tarte" med färska bär - underbart vacker i sin form. Efter detta kaffe och livliga diskussioner om böckerna vi läst. Idén med vårt boksällskap är att läsa böcker av franska författare, både klassiker och moderna författare eller böcker om Frankrike skrivna av svenska eller andra författare. Ambitionen är att lära oss mera om landet vi lever i, kulturen, olika tidsepokers anda och värderingar. Och så lite historia på det.

Vi har hunnit med ett stort antal böcker nu när vi är inne på vårt tredje år. Och det är lika roligt och intressant varje gång vi ses och diskussionens vågor går höga. Lärorikt med olika infallsvinklar på hur man upplever samma bok dessutom.

Den här gången hade vi delvis frångått det franska perspektivet och läst två böcker av en svensk författare, Kristian Lundberg. Yarden och Och allt ska vara kärlek. Jag ska inte recensera dem här men vill uppmana mina läsare att som vi, stifta bekantskap med denne, för oss dittills okände men kritikerrosade författare.

Ett fantastiskt språk och en historia om dagens Sverige man faktiskt först inte tror är sann. Det blev många spännande inlägg om boken som handlar om"utsatthet och överlevnad, om arbetets villkor och om pengar". Framförallt avsaknaden av dem. En omvänd klassresa kallas böckerna också.

Läs dem!

Vi hade läst en fransk bok också, Bonjour Tristesse, av Francoise Sagan. För vissa av oss var det intressant att återuppleva 50- och 60-talets Frankrike med början till det fashionabla Rivieraliv som nu existerar fullt ut.

1 kommentar:

cruella sa...

Ja, nog ger Lundberg en bild av livsvillkor i vårt land som får en att tappa andan. Rent personligt, alltså gällande Lundberg själv, tycker jag det är helt fascinerande på ett ruskigt sätt hur oerhört skör hans egen medelklasstillvaro var. Föll rätt igenom på nolltid.