I vår lilla by med drygt 2.000 invånare har vi flera restauranger. Jag har berättat om det tidigare. Vi har en pizzeria (urgoda pizzor som levereras prompt vid dörren), en rustik med mat à l'Occitane, dvs provencalsk husmanskost. Inte alltid så himla god. Men intressant.
En internationellt inriktad med smaker från hela världen, inte minst asiatiskt, minsann. Och så den finaste av dem alla, den som ligger i den före detta olivfabriken mitt i byn. Man går in till den på en spång tvärs över floden som forsar genom byn och sitter sen ute och äter på ett hängdäck med floden nedanför sig.
Föreställ er den härliga känsla det är att i 35-gradig värme sitta utomhus i skuggan av stora träd och med det svalkande vattnet under sig. Här äter man dessutom gudomligt gott - restaurangen har en gaffel i Guide Michelin vilket är så nära en stjärna man kan komma.
Här satt vi tillsammans med god väninna och åt en underbar lördagsmeny. Till ljudet av den brusande ån och medelhavscikadorna. Vi enades alla om att sämre kan man ha det!
2 kommentarer:
Så skall det vara när det är som sämst - eller hur? ("gammalt" Örebrotalesätt)
Jan: jo, precis så brukar vi också säga. Och vi trodde talesättet kom från Skåne där det också används!
Skicka en kommentar