tisdag 22 december 2009

Fransk sjukvård. Igen


Jag har skrivit förut om den i vårt tycke förträffliga franska sjukvården. Igår fick vi tillfälle att komma i kontakt med den igen.

Snö har vi inte i Provence. Men väl underkylt regn som igår gjorde vår lilla trädgårdstrappa fullkomligt ishal. Det visste inte hussen som på väg att hämta Dessi från sin morgonkissning halkade och föll handlöst bakåt.

För att inte slå i rygg och huvud tog han emot sig bakåt med händerna och hamnade i ett läge där benen veks under honom och nånting väldigt smärtsamt uppstod i båda knäna. På sista bilden syns ungefär vad som hände, jag ritade den åt den tillskyndande doktorn. Ajet och ontet blev strax ovanför knäskålarna och benen gick knappt att stödja på. Allra svårast var det att ta sig upp för innetrappan, det syntes att det gjorde svim-ont vid varje steg.

Maken ojar sig sällan. (Mer än vid förkylningar). Men nu gjorde det alltså riktigt ont och kändes väldigt oroande. Själv har jag under en period också haft trassel med mitt eget hjärta, all stress kring infarkter runtomkring mig har resulterat i alldeles för högt blodtryck, rusande oregelbunden puls och bankande, dunkande hjärta som tumlat runt i bröstkorgen som när en vild liten bebis vänder sig i magen. Inte blev det där bättre av makens nya predikament heller.

Det var bara att ringa till bydoktorn, den vänliga Madame Dupont. Förstås kunde hon inte komma direkt på förmiddagen eftersom hon då har patienter men direkt efter lunch, klockan ett lovade hon att komma. För att se till oss båda.

Hon började med att inspektera de onda knäna och konstaterade att det nog inte var något avslitet eller så utan en mycket kraftig sträckning som resulterat i inre blödningar. Brrr, maken går på blodförtunnande medel för hjärtat men Dr. Dupont var lugnande - smärtstillande, Zon-salva och vila så skulle detta gå över. Och om det blir sämre, åk till röntgenlaboratoriet i grannorten, remiss skrev hon omutifallatt.

Och mitt hjärta gick ju alldeles för fort, det hörde hon ju och trycket var heller inte bra. "Anspänning av känslor" trodde hon när hon också hörde hur vi haft det. "Ni bör träffa en kardiolog, jag ska ordna det" sa hon och ringde vår närmaste sådan mottagning, också den i grannorten. Inget svar, antagligen lunchuppehåll. Nu måste doktorn åka till nästa patient men lovade att ringa kardiologen lite senare och sedan mig. Ingenting att betala, bara skriva på det papper hon själv kommer att skicka till franska försäkringskassan.

En halvtimme senare ringde hon och sa att hon ordnat en akuttid till mig om en halvtimme. Kunde jag vara där klockan tre? Exakt på minuten kallades jag sedan in av en effektiv och mycket professionell hjärtdoktor som i rasande fart ställde frågor om ålder, vikt (känner Ni till er vikt, Madame, sa han artigt och hänsynsfullt. En svensk doktor hade sagt: vad väger du), sjukdomar, mediciner, allergier, hjärtproblem i familjen, allt.

Det som syns på de två första bilderna är resultatet av det ultraljud som sedan gjordes. Först ett EKG, sen en mycket noggrann genomgång av hela mitt hjärta. Så här ser man alltså ut inuti, det har jag aldrig varit med om förut. Swosh, swosh, låter det när blodet susar mellan klaffarna. Och allt var bra, ingenting onormalt. Förutom det höga blodtrycket som inte vill låta sig sänkas med nuvarande medicin.

Så det blev en ny sort som ska ätas en månad, sen blir det återbesök för att diskutera om den har effekt. Och före det ville doktorn att jag skulle ta mig till laboratoriet i orten för en "prise de sang", blodprov. På vad undrade jag men han gav mig bara en lapp med de värden han ville veta. Dit går ni, fastande, tre dagar före ert återbesök hos mig, hämtar sedan själv ut resultaten och tar med till mig.

Sade han, gav mig alla hjärtdokumenten (eftersom man här förvarar sin egen journal hemma och tar med vid varje läkarbesök), följde mig artigt ut till sekreteraren som bokade en återbesökstid, stoppade in mitt Carte Vitale i datorn och se: det kostade ingenting den här gången heller.

På hemvägen hämtade jag ut den nya medicinen och apotekaren själv förklarade vänligt vad den bestod av och vilken ny tillsats jag nu måste vänja mig vid. Inte heller för den betalade jag någonting. Klockan 15.35 var jag hemma igen, det hela tog lite drygt en halvtimme.

Svenskarna i oss f a t t a r inte hur det här går till. Doktorn kommer hem, åtgärdar, följer upp, ordnar med specialistläkare som tar emot inom en timme, diagnosticerar och skickar hem en med lugnande besked och nytt läkemedel. Inte en euro kostar det heller.

Jag har sagt det förut i andra sammanhang. Det känns väldigt bra att bo i ett land där man tar hand om varandra. För det gör man här.
Posted by Picasa

10 kommentarer:

Mira sa...

Aj aj aj! Hur gick det för den hårt prövade maken?

Och det du berättar om den franska sjukvården låter ju för bra för att vara sant! Jag har själv just haft en dust med en blasé, svensk husläkare som dinglade lite med stetoskopet framför mitt skuttiga hjärta. Och istället för att kalla mig för att själv berätta vad provsvaren visade, så skickade han brev. -Du är frisk hejåhå! -Jamen, svarade jag, jag känner ju att något är fel!

Hamnade på akuten i söndags med mitt skuttiga hjärta...

Frankrike! Nu kommer vi!

Suzesan sa...

Nuuuu måste det väl vända oturen. Vilken tur ändå att det gick så bra. Fin bild du har ritat man förstår direkt HUR ont det gjorde..*fniss* och JAG ÖNSKAR er en GodJUL och GottNyttÅr.

Men tänk om de kunde lära sig av fransk sjukvård. Här!!Bara att ta sig tid för patienten gör halva jobbet. JU!

Sköt om er.

Kram
/Susanne

ab sa...

Det låter som en dröm...

Krya på er nu båda två!

Elisabet. sa...

Själv har jag enbart goda erfarenheter av åtminstone knä-sjukvård ..-)

Men pv:s bror, som haltar och har FÖRFÄRLIGT ont .., han skulle till läkaren häromdagen och nu skulle han väl äntligen få tid till knäröntgen.

Nädå.

Två läkare hade glömt att skicka iväg remissen, så nu är han på ruta 1 igen.

Bedrövligt!

Hoppas att såväl herr Monet som madame själv kryar på sig.

Kersti sa...

Det låter helt fantastiskt effektivt och mänskligt. Hoppas nu att den nya medicinen fungerar och att maken snabbt blir bra i sitt knä.

Anonym sa...

Hej Monika och Bengt!
Vilken tur att det gick så pass bra som det ändå gjorde!
Jag håller med Mira.Jag har en dust med både läkare och försäkringskassan.Det är helt otroligt hur det fungerar i det här landet.Cyniskt!
Så roligt att få känna sig så omhändertagen och framförallt-respekterad som ni blir.
Önskar er bägge en fridsam jul och ett gott nytt år!
Kramar Christina-Norrtälje.

Monet sa...

Mira, usch så tråkigt att höra om din upplevelse. Det är en himmelsvid skillnad mot hur det varit för oss hittills här. Att behöva vända sig till akuten med ett skuttande hjärta ska ju inte behövas!! Vet du varför det skuttar? Både maken och jag är bättre tack och lov! Och ja, kom till Frankrike:-)

Suzesan: ja, nu måste det vända, nu har det varit så det räcker ett tag. Och du har helt rätt i att bara sättet man blir omhändertagen på gör halva läkningen.

ab: jag förstår att du tycker att detta är en dröm, du som tampas med dålig äldrevård. Tänker på dig och hoppas du får en någorlunda bra jul ändå. Och vi kryar också på oss.

Elisabet: visst finns det bra och fungerande vård i Sverige också. Men ta bara det skånska sjukhuset som skickade hem min mamma och sa att det inte var något fel på hennes hjärta utan det var magen. Losec fick hon och en ordentlig infarkt ett par dagar senare. Sånt gör mig galen!! Men jag är glad att du hade sån tur med din operation!

Kersti: ja, det är rätt, det är både effektivt, snabbt OCH mänskligt. Trots att det går fort så känner man sig sedd och respekterad och det är jätteskönt. Vi mår redan bättre!

Christina: jag har förstått att det är hårda tider nu med sjukskrivningar i Sverige. Trist att du ska råka ut för sånt. Undrar varför det blivit så här - här fungerar ju vården och det är miljoner fransmän som berörs, inte några futtiga som i Sverige.

God Jul själv, hoppas du får en fin sån.

ab sa...

Då får jag önska en God Jul till matten, hussen och Dessi!

Anonym sa...

Ta vara på Er och ha en lugn Jul

önskar Julmor på västra sidan .

Helen sa...

Oj, vilken otur ni har!

Men desto bättre lycka med den fina sjukvården...det låter nästan för bra för att vara sant.

Men nu hoppas jag att du, maken och Dessi får en alldeles underbar jul, med god hälsa och mysiga dagar!

Stor kram!