Fransk söndagslunch

Tillsammans med svenska grannarna i området åker vi till mycket närbelägen restaurang längs vår smala departementsväg på väg upp i bergen. Det är söndag, klockan är ett och det är knökfullt.

Och som vanligt är det stora franska familjer som bänkar sig runt borden. "Mami och Papi", mor- och farföräldrar eller till och med en generation äldre, sitter ett par eftermidagstimmar tillsammans med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Vid några av borden sitter vuxna barn med sina föräldrar och vid åtmistone två bord upptäcker vi vuxen son med åldrad mamma. (Aldrig att jag sett det i Sverige och kan svårligen se de egna sönerna längre fram bjuda mig som åldrig mamma på söndagmiddag?)Hemma i området är det fullt med främmande bilar, söndagen är familjedag - då träffas man och äter, antingen hemma eller som här på lokal.

Det är ett sorl och ett gemyt. Och vällagad fransk husmanskost med hemlagade mängder av den godaste pommes frites. Vi äter små kycklingar med grönpepparsås och så ett mjällt anklår i oljig, underbart god olivsås.

Till förrätt gratinerade vitlöksmusslor och till efterrätt den stående "Omelette Norvégienne", dvs glass au four.

Och Dessi är med och klappas och gullas med av alla som passerar förbi. Här av en söt liten fransk tvåårsflicka.

Familjen på första bilden är igenom sin andra rätt på denna fyrarättersmeny. Kräftor. Dessa finns i floden som rinner igenom vår by men här serveras de ljusrött kokta till ris och någon rosa sås. De äts varma med kniv och gaffel men haklappen är ju samma som i Sverige i kräftkalastider!

Inte är det dyrt heller. Trerättersmeny för 17 € per person och så vin på det. Hade säkert kostat minst det dubbla i Sverige gissar vi på. Av "La Crise" syns här inte minsta spår!