...med lycklig utgång.
Inom loppet av några dagar (och igår och idag som värst) har vi sett hur de unga koltrastarna smäller rätt in i de stora glasrutorna.
Både i väninnans hus där vi igårkväll hittade två stycken stendöda ungar bredvid varandra utanför hennes ytterdörr.
I morse sa det kadunk hos oss. Och utanför låg den här vackra fågeln och sprätte med benen, virrade med blicken och flämtgapade med den gula näbben.
Dessi har ju inte varit med om något liknande och for som en tätting fram och tillbaka inne i huset och krafsade på rutorna för att komma ut och kolla.
Efter en stund - och usch vad sånt här är svårt, det gör ont att se dem lida - petade vi upp den lilla fågeln i stående ställning och när det gått ytterligare en stund började den stabilisera sig och ta några vingliga steg.
Vi flyttade ner den i gräset och alldeles nyss var den borta av sig självt. Hoppas den hämtat sig helt och lärt sig något på kuppen!
2 kommentarer:
Usch, sånt där är så otäckt, men det finns rovfågelsilhuetter att köpa som man klistrar på fönstren så att man slipper det där.
Det verkar som om ni borde köpa in några stycken.
Christina: tack för tipset. Jag tror min väninna haft såna (och har på några ställen också) men det verkar faktiskt inte hjälpa.
Eller det kanske det gör, men fyra stycken koltrastar på några dagar, det känns som fyra för mycket!
Skicka en kommentar