Jag går på middag hos min svenska granne - bara kvinnor är vi. Och alla är från Skåne! Jag är också född och uppvuxen där men är den enda som inte pratar skånska. Uppsvenska föräldrar och Stockholm som hemort sedan studenten gör att dialekten inte fastnat hos mig. Men åh, så hemtamt det låter!
Det blir en jättetrevlig kväll med god Caesarkyckling, ost och frukt och lokala vingårdsvinet.
Det är 27 grader och sol och vi sitter ute och äter medan det så småningom skymmer och solen går ner bakom våra vackra berg.
Vid midnatt traskar jag hem i den ljumma natten till mannen som ätit egen middag med en av de "övergivna" männen.Jag känner mig glad och tacksam över vårt fantastiska liv härnere. Allt är så bra - naturen, maten, fransmännen, vårt fina hus med sin lilla trädgård. Och så nya vänner och mängder med trevliga utflykter och sammankomster. Vi kan inte ha det bättre!
6 kommentarer:
Skulle gjerne tatt del i det selskapet der .-)
Precis så som du beskriver ert liv och leverne i Provence, skulle jag också vilja ha det!
Ljuvligt!
Kram!
Det låter underbart. Hur går det med makens franska?
allt låter underbart.Jag instämmer med Helen.Vi verkar vara flera som vill leva så.Vad är det som hindrar oss? Sverige står ju kvar.För min del så vill jag inte flytta själv,är singel.Känner att jag vill ha någon typ av vän.
Ja, det låter som ett drömliv .., en drömtillvaro .. men eftersom jag nog aldrig kommer ens i närheten av det livet, så får man göra det bästa av det man har.
Så jag bestämmer mig för att DETTA är livet.
Nästan en drömtillvaro ..-)
Om man låtsas tillräckligt mycket, så kan man tro på det.
Lyst på livet: Hej och välkommen hit! Du hade säkert varit mycket välkommen på den terrassen och haft lika trevligt som vi!
helen: vi HAR ett otroligt bra liv härnere. Det har överträffat alla våra förväntningar. Och vi är väldigt tacksamma över den tid vi får bo och leva så här!
ab: ja, det är underbart. Och makens franska tar sig och blir bättre för varje dag. Men det är fortfarande jag som får ta allt som går utöver det vanliga. Det kanske blir intensivkurs framöver, vi får se.
Lotta: ja, det är ju ingen som hindrar och du har rätt i att Sverige finns kvar. Och jag är inte säker på att jag hade flyttat hit som singel heller. Det här livet förutsätter två personer. En som talar franska och en som kör bilen i den hetsiga trafiken:-)
Men vi känner ett par personer som bor här som singlar, antingen har de flyttat hit som såna eller också blivit av med sina partners men ändå stannat kvar för att man lever ett så bra liv här.
Elisabet: visst är det en drömtillvaro på många plan. Men det har inte varit utan sin problematik och är inte heller. Det är speciellt att flytta, särskilt till ett helt annat land och dra upp alla rötterna så som vi har gjort.
Vars och ens liv innehåller mycket av drömtillvaro - du har din pv och landet Halland och Ystad som du älskar och det låter som dröm för mig också.
Ska jag säga något så är det att både min man och jag känner att vi faktiskt gjort oss förtjänta av detta efter ett mycket långt och mycket hårt yrkesliv. Att förgylla de här åren med sydfranskt boende känns därför som en ynnest som vi är tacksamma för varje dag!
Skicka en kommentar