lördag 18 april 2009

Dessi solar sig och andra historier


Till Annika B och andra som undrar hur det går för Dessi.

Jotack, bara bra. Nya upptäckter varje dag. Och nytt bus.

Här har hon precis fått potatismosrester efter vår lunch för första gången. Det var väldigt gott men kletade fast sig i både gommen och mustascherna så det blev ett väldigt "efter-maten-slickande".

Till min förvåning såg jag att den här pyttelilla skruttan nu klarat att ta sig upp i en av våra solstolar alldeles själv. Och med en självklar min tycks hon mena att kan vi sitta där så kan hon!

Hon är extremt "lyhörd" och för varje ny typ av ljud så skäller hon tills hon blir tillsagd. Igår skällde hon på åskan, haha! Idag visslade jag på henne för första gången och hon blev alldeles ställd. Först visste hon inte varifrån det kom och skällde för det.

När hon sen upptäckte att ljudet kom från matten la hon huvudet på sned och lyssnade i omgångar på visslingen. Till slut var hon tvungen att få komma upp i knäet och luta nosen mot den visslande mattemunnen för att riktigt förstå vad det var som hände. Hemskt charmigt var det faktiskt. Hoppas hon så småningom kan komma att förknippa detta med att hon ska komma också.

Med rumsrenheten har det hittills gått hyfsat bra. Men hussen blir lätt förtvivlad när han varit ute en bra stund och hon bara kissar och inte bajsar. Utan gör det i lönndom bakom badrumsdörren fem minuter efter att hon kommit in. Det är mycket lösspringande stora hundar vid rastningsängen, kanske att hon blivit skraj och inte har ro att sätta sig.

Vi har haft vår städhjälp här igen och det var glatt igenkännande från både henne och Dessi. "Oh, mon petit chou-chou, ma coquine",, "mitt lilla kålhuvud, min lilla busunge", ropar Carole och Dessi som ju är tvåspråkig :-), blir så glad, så glad och hoppar på sina små bakben och viftar med framtassarna som den värsta cirkuspudel.

Den här gången grät hon inte när vi gick men åkte inte på dammsugaren heller. Den hade hon skällt på istället sa Carole. Kaxig som attan är hon, svansen rätt upp och voff och grrrr så fort hon hör något eller någon, både utanför huset och tomten. Fortfarande är hon så dum i huvudet att hon tror att det är en annan hund i spegeln och särskilt sedan hon var hos "toilettage-damen" och blev trimmad skäller hon på sig själv. Lite sådär i förbigående bara när hon går förbi våra spegeldörrar i hallen. Waff, ggrrr.

Det kontinuerliga buset består i att smyga sin in under våra skrivbord och ljudlöst (hon hörs verkligen inte eftersom hon är så liten och tyst) och norpa åt sig papper eller annat skräp från papperskorgen.

Det piper hon iväg med och förvandlar till utspritt skräp på nolltid.

Att vi varje morgon saknar våra strumpor och får leta efter tofflorna har vi vant oss vid. De återfinns på de mest mystiska ställen, lite lätt tuggade på. Favoritleksak just nu är annars en fransk fluffig dammvippa som hon återkommande snodde från Carole som till sist gav upp och gav den till henne!

Klicka på bilderna så syns hon bättre!


Posted by Picasa

7 kommentarer:

ab sa...

Tack! Nu har jag vant mig vid hennes nya frisyr, tyckr bara hon är söt.

Mira sa...

Den där vovingen är allt bra liten. Det syns nu när hon kravlat upp i solstolen. Men desto mera full av liv och bus verkar det. Rar sak! :)

Christina sa...

Jättekul att läsa om lilla Dessi och så kul att Carole
kallar henne för "mon petit chou-chou".
Jag tycker det är ett sånt underbart uttryck, mitt lilla kålhuvud ;)
Jag har bara hört det om barn förut och skrattar gott när jag förstår att man även kan använda det till en gulle-hund.

helen sa...

Roligt att läsa om Dessi och IKEA och oliverna...

Jag känner igen mig i det du berättar om att köpa svenskt eller bara vara fransk. När vi är utomlands så vill jag smälta in så mycket som möjligt med lokalbefolkningen, äta det som de äter osv.

Men det är klart, när man bor permanent utomlands måste man ju få bejaka sina svenska gener ;-)

Kram
Helen

Annika sa...

Mitt första riktiga besök här, det verkar vara ett jättemysig plats att hänga på.

ab sa...

Mina katter reagerade likadant på visslingar i början. Komma upp i knät och nosa på munnen. Sedan kom de hem när jag visslade på gården (dvs om de hade lust. Ibland kom de bara fram till porten för att markera att de hört mig och ville säga hej, sedan var det ett sjå att få in dem!)

Monet sa...

ab: tur att nya frisyren faller dig på läppen:-) Det är så här hon kommer att se ut i fortsättningen fast utan rakade tassar.

Festligt med dina katter som också ville kolla varifrån visslingen kom. Att de sen inte kom hem, tja vad kan man säga mer än: katter!

Mira: ja, det är en pytting, vår voving. Och full av liv och bus, det är så KUL att ha henne i huset!

Christina: jag är också förvånad över kålhuvudsuttrycket och tycker generellt att fransmännen är URGULLIGA när de talar till och om sina hundar. "Mais c'est un bébé" får jag höra överallt och allt tillåts och beundras!

Helen: jo, det blir en blandning av den svenska bakgrunden och anpassningen till det nya. Och vi har precis bara börjat!

Annika: hej och välkommen till min blogg. Roligt om du gillar att kika in här!