onsdag 25 mars 2009

Inne i systemet! Mammografikallelse


Vi har ännu inte fått våra Carte Vitale utan bara en "attestation" med våra socialförsäkringsnummer som gör att vi kan gå till fransk läkare utan att behöva betala skjortan.

Hur det blir med mitt kort vet jag ännu inte, jag har blivit uppringd av flera tjänstemän på försäkringskassan som just nu inte verkar veta att den vänstra handen sysslar med något den högra inte gör.

Det är det här med att jag gärna vill heta M i förnamn och inte A (som är mitt förstanamn men inte mitt tilltalsnamn) som spökar till det tror jag. Men maken har inte heller fått sitt kort, han ska vara glad att hans första namn också är hans tilltalsnamn, annars hade han fått gå härnere i Frankrike och heta Valdemar och det hade INTE roat honom, det vet jag!

Men jag är inne i systemet, det fick jag bevis på igår. Jag har hört det förut - när du får kallelsen till din första franska mammografi, då finns du.

Nu råkar det vara så att jag har två skräckar i mitt liv - tandläkare och mammografiapparater. Man är ju olika känslig för olika saker och jag har fött barn utan större besvär och opererats för annat och klarat det med. Tandläkare måste per definition utföra saker som orsakar obehag men mammografi - det finner jag är djävulens påfund. Eller åtminstone männens. Hade deras ädla delar klämts fast mellan två skivor och plattats till på det sätt som våra stackars kvinnobröst görs, hade man för länge sedan hittat en annan undersökningsmetod än mammografi.

Mina har tidigare utförts på Danderyds Sjukhus i Stockholm. Å yrkets vägnar var jag bekant med en docent på onkologen där och för honom beklagade jag mig över hur fruktansvärt ont den här undersökningen gör. En av gångerna svimmade jag nästan av smärtan, en annan gång fick jag en panikångestattack med ett rusande hjärta.

Han funderade en stund och sa sen; hm, ja vi får ju väldigt fina plåtar här men man kanske skulle tala med sköterskorna om att inte klämma FÖR hårt. Jag prövade en gång till efter det men sen var det stopp.

Varje gång jag fått en mammografikallelse från detta sjukhus (till skillnad från här i Frankrike var man ju alltid inbokat viss tid och dag och var tvungen att meddela om man inte kunde komma) så har jag ringt eller mailat och sagt: Jag är ledsen, det går inte, ni har "gjort mig så illa" vid tidigare undersökningar att jag inte klarar av dem längre.

Det är klart man inte får något svar på det och så dröjer det ett år eller två och så kommer den förbenade mammografitiden igen.

Så inte blev jag särskilt glad när jag upptäckte att jag inte undkommer här i Frankrike heller. Men det är något i tonen i det här två papperen som ändå gör mig intresserat och vänligt inställd.

Själva kallelsen innehåller inte tid eller plats. Istället uppmanas man att själv kontakta några av de otaliga ställen där mammografi genomförs. När jag tittar på den bifogade adresslistan blir jag paff - i varenda liten ort finns minst två ställen dit man kan gå för att få detta gjort.

Ett mycket artigt och pedagogiskt brev är dessutom bifogat. Man inbjuds av ett antal samverkande organisationer att genomgå denna undersökning som är helt gratis för kvinnor mellan 50 och 74 år. Under rubriken: Era frågor, våra svar, berättas om undersökningen, varför den är viktig och hur den går till.

Man förstår redan här att det är annorlunda än i Sverige. Om undersökningsresultaten är normala skickas de till en särskild organisation för ytterligare en radiologisk genomgång för att garantera kvaliteten som man säger. Därefter skickas röntgenplåtarna och resultatet HEM till mig med post och samtidigt meddelas min husläkare. Man uppmanas därefter att spara sin plåtar, de är viktiga för framtiden. Man sparar sina mammografiresultat hemma hos sig själv, har man ju aldrig hört talas om!

Om resultatet visar på abnormaliteter görs ytterligare undersökningar och "min" radiolog skickar sedan resultaten till husläkaren med vilken man sedan har den fortsatta kontakten.

Och så gör man lite reklam på slutet och säger att om bröstcancer upptäcks i tid så blir man frisk i 9 fall av 10. Den som vill öva lite på sin franska kan klicka på bilderna och läsa själv.

Jag kan ju räkna ut vad ni som ev. kommenterar det här kommer att säga: Gå för sjutton. Jag ska fundera. Erbjudandet gäller till den 14 juni i år.
Posted by Picasa

9 kommentarer:

Anonym sa...

Ge det en chans - det verkar som om de har bättre koll överlag än i Sverige.

Själv går jag inte på mammografi just pga smärtan, har faktiskt vägrat att alls pröva. Mina bröst är definitivt lika känsliga som testiklar.

Christina sa...

Det är tydligen olika, jag har aldrig känt smärta vid mammografi, men däremot panik över att det ska bli något fel på kontrollpanelen och de två skivorna ska fortsätta pressa så att man till slut står där med två bäversvansar till bröst.

Jag tycker också att du borde ge det en chans och se om de gör något annorlunda i det nya landet så att det inte gör lika ont.

Väldigt sympatisk kallelse!

Elisabet. sa...

Det är nog femton år sedan jag befann mig på en mammografimottagning och jag drömmer ofta att jag har cancer i mitt vänstra bröst, som jag dessutom har lite ont i.

Men nu har dt blivit ny ordning i Ystad, ett företag vars namn jag inte kommer ihåg, har tagit över och det blir inte på sjukhuset, som förr.

Nog tycker jag att det är obehagligt .., men i jämförelse med en ROTFYLLNING är det som att bli stungen av en mygga ..-))

(Ja, jag jämför allt med rotfyllningar numera .., en våldsamt inflammerad hörntand som inte gick att bedöva .., gissa hur roligt det var med hullingföredd nål som härjade i rotkanalen!)

Suzesan sa...

Men så fint inlägg om mammografi. Bra beskrivet.

Jag har satt mig på tvären på sånt och JA JAG vet att det straffar bara mig själv i slutänden. OM det blir nåt straff.

Jag håller med dig i allt...som du skrivit. Även bra kommentarer från övriga.

Men duuu finns Monet. Coolt. Tänk när du får ditt nya liv i handen. Kortet. WOW.

Jag hade nog gett mammografin en chans om jag fått så vänliga brev.

Om det förra inlägget så satt jag och småskrattade för jag kommer ihåg när vi trodde att vi kunde lura de där betalstationerna genom att köra småvägar förbi dem.

Men ICKE! Då kom det en på utfarten... direkt lixom.
Men det är fina vägar. Jag tycker de står tätt de där betalstationerna. Jag tyckte vi inte gjorde nåt annat än betalade. De fanns i Spanien förr också.
Alltid lika roligt att läsa dina inlägg.
Ha en bra dag:)
Kram
Susanne

Monet sa...

ab: jag ska fundera. Fransk sjukvård håller mycket hög klass, jag vet det. Men mammografi kan ju bara utföras på ett visst sätt och jag har som du tydligen, bröst lika känsliga som testiklar.Haha.

Christina: var glad att du inte är så känslig för det gör faktiskt helvetiskt ont för vissa av oss. Men BÄVERSVANSAR, haha, gudars vilken träffande beskrivning. Och vilken fasa att bli fast mellan skivorna!

Och visst var det en trevlig kallelse - sådär sirligt fransk men väldigt pedagogisk och inbjudande.

Elisabet: jag förstår absolut att din rotfyllning måste ha varit en fruktansvärd plåga. Jag hade begärt narkos!! Men det gör ont i brösten på ett annat sätt - det är en alldeles speciell smärta som åtminstone jag nästan svimmar av.

suzesan: jag känner viss sympati för att vi faktiskt är i majoritet på den här kommentarssidan, vi som inte går på mammografi. Jag trodde ALLA gjorde det utom jag.

Innerst inne är jag på något idiotiskt sätt också emot att man ska nästan klämma sönder delar av kroppen där det finns så mycket känslig vävnad, mjölkkörtlar och allt. Kanske till och med kan åstadkomma skada istället för tvärtom. Jag kollar i duschen regelbundet istället, det kan man ju kosta på sig.

Och ja, péagerna går inte att lura. Och ibland kommer de tätt men ibland kan man köra 10-15 mil utan att de dyker upp fast då får man ju betala desto mer förstås.

Elisabet, du skrev att du tidigare åkt på tyska betalvägar. Är du hundra på det? Jag har aldrig sett någon betalväg i Tyskland, däremot finns det avsnitt i Schweiz och Italien tror jag?

Anonym sa...

Ja, jag har aldrig ens blivit kallad till mammografi, och är 44 år...
Min väninna som bor i Piteå, 8 mil norr om Ske-å, har varit på koll, varje år sen hon fyllde 40. Så olika kan det se ut!

Jag skulle faktiskt kunna ringa och höra mig för, men det blir liksom inte av, undrar varför ;-) ...

Förresten så drömde jag om dig i natt!

Vi satt tillsammans och målade tavlor. Din föreställde en liten by med tinnar och torn i förgrunden och en häst som simmade i havet i bakgrunden. Någon som kan tyda drömmar??

Kram
Helen

Anonym sa...

Intressant nog har man i en undersökning kommit fram till att man inte alls behöver klämma så där hårt i mammografin. Länkar till två tidningsartiklar finns hos min syster som är läkare och bloggar på necesse est: http://amroland.wordpress.com/2008/12/10/klammigt/

Kesu sa...

Hoho! Mitt i det allvarliga ämnet gapskrattade jag också åt bäversvansarna. Inser att jag dragit en vinstlott i den här dragningen, för jag tycker inte heller att det är mer än obehagligt. Men hur hårt och hur länge de trycker till kanske skiljer sig från kultur till kultur. Om de är så omsorgsfulla i sin infromation kanske de inte drar alla bröst över en plåt, så att säga. Worth a try, säger jag.

Monet sa...

Helen: märkligt att det skiljer sig så åt mellan olika landsting. Jag trodde det var helt enhetligt i hela Sverige? Här i Frankrike börjar man inte med mammografi förrän vid femtio, jag tror ju förstås att du kan vänta om du vill. Om man inte har det i släkten förstås.

Märkligt att du drömde om mig. Visst är jag omgiven av mycket tinnar och torn och jag har systrar som håller på med hästar. Inte att de just BADAR men de kanske är på "djupt vatten"?

Gabrielle, tack för länken. Min faster som är bosatt här i Frankrike mailade mig och uppmanade mig att gå, sa också att man har lättsammare metoder här.

Och Kesu, var glad för din vinstlott. Eller man kanske inte är lika hårdhänt där du gått. Jag ska fundera faktiskt.