Hussen och jag beslutar oss för att ta Dessi på en lite längre promenad. Det är delvis för detta hon är inköpt också - vi ska komma ut och röra på oss lite mer.
Vi bor ju uppe i bergen med utsikt ner mot byn. Hittills har vi mest rört oss i närområdet men idag tar vi oss via en stentrappa upp till ett område som ligger ännu högre än vårt.
Vilken överraskning - här hittar vi ett litet villaområde med hus som är något äldre än våra. Med vackra uppvuxna trädgårdar med fascinerande och annorlunda växter. Dessi pinnar på och lyckas med både det ena och andra och får beröm. Jag fotograferar de vackra växterna och vi går på de söndagsstilla smågatorna där det inte rör sig en kotte.
Solen skiner, bofinken sjunger och det är antingen siestadags eller också familjelånglunch. Kyrkklockan slår nere i byn och utsikten mot bergen är alldeles bedövande häruppe. Vi kan inte fatta att det är så vackert, fridfullt och folktomt på denna plats
- här i landet Frankrike som har så många invånare. Till sist kommer vi till en vändplats. Med nedanstående skylt. Den talar ju för sig själv och vi är glada att Dessi inte just HÄR gör det vi tagit ut henne för.
Jag har aldrig sett en sådan skylt i Frankrike förut - här ligger lämningar överallt och svarta plastpåsar går inte att få tag i. Men här, här vill man inte ha "pollution" i sitt fina lilla område!
Bild nummer två blir inte en bildgåta. Det är en frökapsel på, tror jag, en oleanderbuske. Jättevackert!
3 kommentarer:
Om inte bajspåsar finns .., hur gör ni då ..,. jag menar, om ni hamnar i såna här områden?
Vanliga plastpåsar i innerfickan eller ...?
Nej, vi har lyckats hitta en typ av bajspåsar som hör till en märklig skovvelhistoria som jag skrivit om tidigare. En sån vill man ju inte gå omkring med. Men påsar har vi med oss som de dygdiga svenskar vi är.
Vi har sett EN enda person plocka upp efter sin hund och det var en dam precis utanför vårt hus som gjorde det.
Annars tittar fransmännen bort när hundarna gör sitt och som sagt, det gäller att se var man sätter fötterna. Å andra sidan märkte vi i somras när det var så hett att det hela pulvriseras ganska fort så det gör inte så mycket.
Men skylten, den har jag då aldrig sett förut - detta är liksom inte en grej här i Frankrike så som det är i Sverige. Framförallt nu på våren när hundbajshatarna skriver insändare på insändare i lokaltidningarna.!
He he, det var en rejäl skylt må jag säga, och hunden ser såååå lycklig ut :)
Skicka en kommentar