måndag 9 februari 2009

Pudeldagar i Provence

Varsågod: här är Dessi med HALSBAND. Det var inte någon rolig historia alls. Fortfarande efter ett par timmar rullar hon runt och försöker krafsa av sig eländet som plötsligt hamnade runt halsen.

Det roliga tuggbenet försvann också. Natten var visserligen lugn (helt otroligt med en så liten valp som snällt går och lägger sig i korgen när man släcker och sen håller sig där utan ett knyst) men morgonen desto oroligare.

Hon går faktiskt på tidning och gör både det ena och det andra även om det kommer lite utanför. Men i morse var det elände, hon krystade och betedde sig och inget hände. Och matte höll om den lilla magen och tarmarna böljade fram och tillbaka, det kurrade, pep och sorlade där inne så nånting var ju alldeles fel.

Ja, så är man tillbaka i mamma/matte-oron direkt. En sån liten en, har hon fått i sig något vi inte sett? Är det stopp i systemet, var är det nu närmaste franska veterinär bor och vi som ännu inte hunnit kolla upp det där med försäkring.

Lite massage på magen, sovstund i husses knä och sen ordentliga diarrépölar lite varstans. Skönt med lättvättade klinkergolv och lika skönt att vad det nu var, kom ut. Hon har inte ätit särskilt mycket idag men dricker vatten och halsbandet till trots, piggade hon på sig ordentligt på eftermiddagen. Men tuggben får vänta ett tag - vi tar inga risker med en sån här liten.

Däremot var det dags att få gå ut för första gången i det sköna vårvädret. Idag 14 grader och sol från en lätt disig himmel. Mer om det i nästa inlägg.
Posted by Picasa

4 kommentarer:

Anonym sa...

Våra hundar blir också jättelösa i magen av vissa tuggben. De får numer bara tuggben någon enstaka gång, och då bara en speciell sort som verkar funka bäst.

Himmel så söt hon är, det lilla yrvädret! :-)

Anonym sa...

Så söt hon är .

Nej ,inga tuggben !

Monet sa...

Ellis: jag vet inte om det var tuggbenet. Det var inte en sån där smal pinne utan en lite tjockare variant som ser ut som ett "ben". Hon har bara gnaskat på det men inte fått loss något vad vi kan se. Men man vet ju aldrig.

Obehagligt var det iallafall innan det hela gick över. Att man blir så nervös direkt man får ett litet liv att ta hand om.

mormorg: ja, hon är jättesöt. Och ett yrväder. Men vi ska lugna oss med tuggben, så är det bara!

Christina sa...

Gaia och Poppan fick varsitt tuggben i julklapp av våra julgäster.
Det såg ut som ett formpressat ben, och Gaia blev jättedålig och spydde inomhus i flera dagar efter att ha tuggat i sig det.
Sen var det svält och fisk/ris-diet som gällde i två veckor innan jag fick ordning på hennes mage igen.

Håkan och jag brukar ge dom de där små tuggbenen som ser ut som rullade små rör och dom tål de hur bra som helst.