torsdag 19 februari 2009

Pudel På G


Dessi tar siesta tillsammans med hussen. Hon har ätit och druckit mitt på dagen och knaprat i sig antibiotikapillren allra först - veterinären sa att hon skulle göra det faktiskt, att de smakade mycket gott.

Sånt skulle man haft hemma i Sverige, herregud sånt pill (!)det varit genom åren att få i hundar och katter medicin. Här går det som en dans!

Hon kissar och bajsar (inne, vi väntar med att ta ut henne tills hon är helt bra) och går runt lite bättre själv nu. Gjorde ett litet försök att bita i leksaken men den ligger nu övergiven i väntan på att skakad och biten i som vanligt.

Jag fattar inte vad det är som orsakat den här reaktionen. Läste mig till att rabiesinjektionen kan ge svullnad och bula vid stickhålet men jag känner inte något sådant. Kanske att den gör extra ont, typ stelkrampssprutor för oss människor?

Igår gick hon stelt och med lite släpande bakben, det märktes att hon inte ville vara uppe och röra sig alls. Idag är hon fortfarande lite stel men mycket rörligare och trippar fram lite då och då.

Hussen råkade förstås trampa på hennes lilla tass av misstag så då blev det ett yl igen. Hon är inte lika pigg och nyfiken som före vaccinationen, verkar lite dämpad och, inte rädd, men lite avvaktande. Hoppas verkligen att det går över och att hon återfår förtroendet för oss, uslingarna som utsätter henne för en fasans dag hos veterinären.

Min syster som verkligen kan det här med djur lugnar mig och säger att vi inte ska oroa oss. De tål mycket mer än man tror och även om hon nu har varit med om ett stort obehag, både fysiskt och psykiskt så kommer hon snart tillbaka till sitt "gamla" jag igen. Pudel på G alltså!
Posted by Picasa

8 kommentarer:

Anonym sa...

Pudelpustut! Lelle R har hållt alla sina tassar, vi våra tummar och tår - och det verkar ju ha hjälpt! Hehe! Bra jobbat Dessi!

Nu när jag försöker dra mig till minnes mina egna vaccinationsäventyr som liten, kommer jag ihåg att man reagerade ibland. Feber, svullnad, lite småjobbigt i största allmänhet sådär. Men bara i några dagar.

Anonym sa...

Jodå, hon kommer tillbaka! Tänk på att hon är ett barn än - men en tuffing, tror jag.

Katten som fick så ont hos veterinären att hon bet mig, gosade senare den kvällen med mig som vanligt. No hard feelings. Dessi behöver bara upptäcka dett det inte händer något mer obehagligt.

Anonym sa...

Undra hur Dessi reagerar vid nästa Vet. besök ?Hennes kropp fick säkert en chock av all "behandling".

Krya på dig Dessi.

Mira sa...

Tänk att man kan bry sej så mycket om ett djur man aldrig träffat, vars matte man aldrig sett!!!

Hur som. Hoppas att du och Dessi känt allas vårt tumhållande.

Elisabet. sa...

Om man får rabiesvaccin, innebär det inte då att man får en liten släng av rabies ...? En liten-liten-liten-en?

Så är det väl med annat vaccin, eller har jag helt fel?

Det går nog över, ska du se.

Och tala om att man påverkas av bloggvännernas öden och äventyr .., det FÖRSTA jag gjorde i morse var att kolla hur det var fatt med madame Pudel,.

Monet sa...

Kesu: tack för tasshållningen, det hjälpte. Sen en timme tillbaka har vi en svart trasselsudd som far som en skottspole mellan rummen och sladdar på hala klinkergolv!

ab: och visst hade du rätt. Märkligt med denna metamorfos!

Mormorg: ja, vi hoppas det inte behövs fler veterinärbesök förrän om fyra månader då vi ska dit och lämna blodprov för att se om rabiessprutan "tagit".

Mira: ja, det är konstigt med detta cyberspaceengagemang. Men om du har kollat Christinas blogg om Poppan och hennes vappe så ser du samma sak där. Man lever sig in i, så är det ju. Tack för all omtanke! Och nej, dina bilder har jag inte fått?

elisabet har rätt som vanligt. Visst är det så att det blir "lite, lite" rabies och det är bara att hoppas på att hennes kraftiga reaktion innebär att hon får de antikroppar hon behöver för att bli "godkänd" för Sverigebesök i sommar. Mademoiselle, dvs FRÖKEN Pudel hälsar till Madame i södra Sverige att hon särskilt uppskattat omsorgen!

Musikanta sa...

I morgon ska du se att hon är ännu piggare. Och en tröst är ju att det påstås att hundar inte har någon tidsuppfattning utan glömmer väldigt fort vad de har varit med om. Fast riktigt säker kan man ju inte vara.

Men med den kärlek och omtanke som hon omfattas av tror jag snart att det hela är glömt...

Christina sa...

Jag har precis kommit hem från min bokbindarkurs, och kollar naturligtvis hur det är med Dessi... innan jag får i mig en bit mat.

Det var för väl att hon piggar på sig! Nu kan jag sätta mig och äta lättare till sinnet.