måndag 2 februari 2009

La pluie. Regn i Provence. Byråkratdag


Det började redan igår. Tunga moln, dyster himmel och lite småskvättande. Idag har det strilat, plaskat och droppat sen i morse. Eller kanske hela natten, vad vet jag.

När det regnar i Provence så regnar det. Väderleksrapporten talar sitt tydliga språk inför veckans prognos. Regn i många dagar.

Ja, hellre det än den snö som fallit i Paris och i över 30 departement i norra Frankrike. Eller halva ser det ut som på kartorna. Och det är klart att det blir kaos. Krockar, förseningar, inställda flyg och gud vet allt.

Och inte är det, med en nordbos vinkling, särskilt mycket snö. Det verkar inte ens som om de plogar. Däremot är de snabba med saltbilarna och det är inte mängder de häller ut. Under nerresan med snö på Autobahn och Autoroute stod min fina väska framför fötterna på bilgolvet. Som så klart blev blött eftersom jag klev i och ur vid kisspauser, bybesök och lunchuppehåll. Väskan sög åt sig allt det blöta och är nu helt "foutue", oanvändbar. Saltränder har under torkningstiden placerat sig längs med och uppåt väsksidorna och går helt enkelt inte bort.

Men så har de torra vägar i Europa också!

Bilden är från mitt rum. Där har jag suttit hela dagen och kikat ut mot det regniga landskapet. Men också tillbringa en hel åttatimmars kontorsdag med samtal till Sverige.

Vi ska nämligen byta bilförsäkring. Vi behöver en fransk sådan och så småningom (Jesus, stand by me!) registrera om bilen. För att få en fransk bilförsäkring till vettiga villkor kräver det franska försäkringsbolaget så kallat bonusintyg om 13 skadefria år. Jag har minst 35 sådana och jag är faktiskt lite stolt över det. Just nu har jag inte kört särskilt mycket men tidigare klämde jag minst 1500 mil per år och mer. Utan skador.

Klart man vill ha intyg på det. Och det är väl också klart att man byter bil en och annan gång under en trettonårsperiod. Och inte alltid kommer ihåg vilket bolag man var försäkrad i eller bytte till.

Nu är alla såna papper på de två senaste bilarna "dödsstädade". Finns inte längre. Jag började därför tidigt i morse att ringa de försäkringsbolag jag trodde vi haft dem försäkrade i. Nej, jag och bilarna PGM och SBT, mina fina Primeror existerar inte hos If, inte hos Trygg-Hansa, inte hos Folksam. Länsförsäkringar intygar att jag haft den ena hos dem i fyra år och tio månader (låter som en elefantgraviditet) utan att specificera mellan vilka datum.

Nej, de finns inte registrerade som försäkrade någonstans. Man tror ju inte det man hör - skulle jag ha kört oförsäkrat under alla år minus fyra och tio månader? Jag prövar den ena handläggaren efter den andra på samtliga större svenska försäkringsbolag och ler och svettas om vartannat när jag hör hur de låter en få "fyra val" att knappa in. Hos ett av dem kan man faktiskt tala in registreringsnumret men då gäller det att de gamla scoutkunskaper sitter: Sigurd Bertil Tore. Jo, det var rätt, den automatiska rösten vidimerar.

"Nej, tyvärr, vi sparar inte data, jo, hos oss sparar vi i tio år men du finns inte här, nej, det enda vi ser är att du har en olycksfallsförsäkring, 55+ här hos oss". Det var ju bra i och för sig att påminnas om det, den gäller inte i Frankrike annat om man får livsvariga men, vad som nu menas med det. Så den sägs genast upp.

Men mina Primeror är och förblir oförsäkrade under ett stort antal år och den trevlige danske representanten för det stora franska försäkringsbolaget blir ju bekymrad förstås. Han måste ju ha de här intygen för att ge mig bästa bonus och lägsta självrisk. Och det har man lärt sig dyrt att man gärna vill ha när maken backar in i lastbilar:-)

På någons inrådan ringer jag Vägverket. Data i Sverige ska bara inte få försvinna, så är det. Och en rar tjänsteman hittar faktiskt alla mina bilar och krånglar sig igenom ett lite udda system och informerar mig om när jag köpt mina bilar, var de varit försäkrade och hur länge. Och när jag sålt dem och gett den ena till äldste sonen och sen skaffat en ny. WOW!! Big Brother, ibland älskar jag dig!!

I slutet av alla kundtjänsters öppethållande och glad över att jag har fri tillgång till gratis internettelefon (vilket annars gjort mig GALEN över det svenska knappvals- och väntetidssystemet) kommer jag därför fram till JESPER. Han låter som om han kom från artonhundratalet och undrar på vänlig göteborska vad han kan göra för att göra min dag till en bättre sådan. Och jag säger att jag verkligen tror att han kan vara den som löser mitt problem. Han är den fjärde handläggaren på ett av de stora bolagen jag talat med idag.

Han antar utmaningen (när jag berättar att Vägverket vet att min bil varit försäkrad hos honom) och se - vips har han hittat både mig och bilen och alla data som behövs. Jag ringer nästa handläggare på nästa stora bolag och talar om att VÄGVERKET vet att min bil varit försäkrad hos dem. Också här går han in på ett annat system och hittar min gamla trotjänare direkt. Han ser till och med att jag haft min tuffa röda Golf hos dem i många år på 1980-talet och tar också med det i intyget han kommer att skicka!

Jag frågar båda killarna: "varför hittar du det här och inte dina kolleger?" De säger båda, oberoende av varandra: "det beror på vilken handläggare du kommer till och hur mycket kunskap man har om de gamla systemen. Det tar en stund att ta fram det du begär men enligt lag är vi skyldiga att göra det!"

Som sagt: Storebror ser dig. Men det är faktiskt inte alltid av ondo! Tack Vägverket och killarna som gillar sitt jobb på de stora försäkringsbolagens kundtjänster!!


Och det regnar fortfarande och kunde ha varit värre.

Posted by Picasa

6 kommentarer:

Christina sa...

Det var tur att det regnade så att du inte kastade bort en solig och vacker dag på dom där försäkringskillarna!

Jag trodde inte att jag läste rätt när jag kom till slutet av din berättelse, att de plötsligt kunde plocka fram uppgifterna åt dig, simsalabim, fast det inte hade gått tidigare.!
Jag kan inte annat än att tycka att de första du pratade med var väldigt ohjälpsamma.

Elisabet. sa...

Hur intressant som helst att läsa om detta .., det ska jag minsann komma ihåg när jag flyttar till Frankrike ..-)

Annika sa...

Vilket vackert rum du har! Inte dumt att sitta där och njuta av regnet.
Syd-frankrike låter ju bara så romantiskt, men kanske är det jag som romantiserar också? Eller inte?
Här i USAs huvudstad är det idag 15 grader varmt. men imorrn ska det bli -3 o snö. Svängningar som inte alltid är så kul...

Anonym sa...

Håller med Christina. Vädret var ju perfekt med tanke på din dag i telefonen! Och tänk så glada olivträden och bougainvillea blir av att få sig lite till livs. Nu kommer de att växa och blomma ännu mer när solen återvänder! Ja, då fick man lite tips också, hur man ska ta försäkringspersonalen, den dag man behöver dem. Bra!
Kram
Helen

Suzesan sa...

Men så i ett nötskal det dära. Men sån tur att du till slut hittade en hjälpsam. Att det ska behöva vara så. Det borde deras chefer veta!!
Jag satt igår och läste dina gamla inlägg och det var som att läsa en bok som inte går att sluta läsa. Kunde inte lägga mig ifrån den. Så bra du skriver. Vilka bilder. Hmm Jag satt och läste i två timmar.
Du borde göra en bok om dina upplevelser och dina äventyr:) I det nya landet. Jag tyckte det var roligt att läsa dina inlägg om dina hantverkare. Jag fick många skratt.
Så fint det blev och så fint ni bor.
Se så kom jag till ett inlägg och skrattade till och blev lite överraskad...du hade varit i Fouras....när du var sexton. Jag skrattade för min dotter var där i tarkterna och läste på internat när hon var i ungefär samma ålder men i en annan generation:) Hon är 29 år. Hon var i Saint-Jean-d'Angely just i de trakterna. Ungefär ett stenkast ifrån lixom.
Den familjen hon bodde hos har en sommarstuga så de ser Fort Boyard:)
Det sägs vi ska få snö här också. Men vår kommer från Sibirien isåfall. Skit oxå;)
Ha en bra kväll
Kram
Susanne

Musikanta sa...

Du är fantastisk som inte gav upp. Det här är en historia som du borde få publicerad i någon av de större tidningarna till varnagel för alla svenskar som funderar på att flytta utomlands.

Som väl är har jag haft vår bilförsäkring i samma försäkringsbolag sedan jag gifte om mig för 33 år sedan, så det skulle kanske inte ha blivit riktigt så svårt. Vad vet jag.

Läste just om snökaoset fast i London. All trafik ovan jord har tydligen stängts av mer eller mindre. Inte heller flyget fungerar. Bättre med lite regn i så fall.