torsdag 12 februari 2009

Franska barn och mammor


Utanför mitt arbetsrumsfönster ser jag stigen som går ner till byn. Precis nedanför ligger också skolan och varje morgon vid åttatiden går föräldrarna dit med sina barn i olika åldrar.

Det är inte tal om att släppa dem själva utan man hämtar och lämnar. Man är mycket mån om barnen, det märks också när skolan slutar och den lokala bypolisen med stor skärpa ser till att alla barn som ska åka i den vita skolbussen kommer över gatan och in i bussen utan problem.

Jag blir inte klok på hur franska mammor arbetar. Barnledigheten här är sex veckor!! Så hur barnen ammas efter det fattar jag inte heller. Många är nog hemma med barnen, bara i vårt område finns flera småbarnsmammor som verkar umgås och ha trevligt med varandra. I vår by finns inget dagis "chrèche" eller krubba, tror jag skrivit om det tidigare. Däremot börjar barnen tidigt i skolan, i "école maternelle", småskolan. Eller förskola är det nog snarare men inte förrän vid tre års ålder. Så hur de tas omhand fram till dess om mammorna måste jobba vet jag inte. Kanske av dagmammor?

Varje lunch hämtas sen barnen för att äta hemma och följs sen tillbaka till skolan igen. De mammor som arbetar heltid har ett fläng för att hinna med att hämta och utfordra barnen på den egna lunchrasten.
Här kommer dagens mammor med sina småttingar. Åtminstone några av dem har hämtats från skolan. Men det går lugnt och beskedligt till, ingen stress. Mammorna pratar med varandra och barnen hoppstudsar i den kalla blåsten och pratar lika kvillrande på franska som på den där skivan med barnröster som Cornelis Wreeswijk spelade in för länge sen.

Det ser kanske skönt och soligt ut men titta på de påpälsade ungarna. Nordliga kalla vindar idag!
Posted by Picasa

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Och jag läser och förkovrar mig i allt som har med Frankrike att göra ..-)

Anonym sa...

Nejdå, riktigt så illa som sex veckor är det inte. Man har 16 veckor för de första två barnen, varav 1-4 veckor skall tas ut innan förlossningen. Med tredje barnet är det istället 26 veckor, vilket i sammanhanget nästan känns lyxigt. Utöver mammaledigheten med 80% av lönen kan man ta ut föräldraledighet (ja, även pappor!) med en ersättning på 550 € i månaden. För första barnet kan man ta sex månader och för de följande gäller det tills det yngsta barnet fyllt tre år. Har man barn under tre kan arbetsgivaren inte neka en att gå ner i tid om man så önskar.

Om man vill amma har man rätt att gå ifrån arbetet två halvtimmar om dagen med bibehållen lön. Svårt om man inte jobbar hemifrån eller åtminstone mycket nära, förstås.

Själv använde jag den tiden till att pumpa ur mjölk på jobbet, som jag skickade med till dagmamman dagen därpå. Med min andra dotter valde jag istället att deltidsamma. Alla franska mammor jag känner har gått över till ersättning då de gått tillbaka till jobbet.

Monet sa...

Men TACK Hanna för så bra och kompletterande upplysningar. Min dotter har varit bosatt i Frankrike i många år (utan att ha fått barn där) och genom henne har jag fått uppfattningen att det endast är sex veckors mammaledighet och sen är det tillbaks till jobbet igen! I hennes fall hade det inneburit heltid (fransk advokat) och hon hade kolleger som hade "nou-nou", barnflicka hela dagarna och när dagen var slut tog nästa nou-nou över till föräldrarna kom hem sent på kvällen. Lät alldeles gräsligt och inte som ett liv!!

Det är klart att det ändå är stor skillnad mot hur det är i Sverige där mamma ledigheten är betydligt längre och man därför också ammar längre.

Att man kunde ta ut ersättning på 550 Euros per månad visste jag inte heller. Det låter ju ganska lite, inte klarar man sig ensam på det utan måste ha en man med inkomst vid sidan av? Men bra ändå även om det känns som ett rörigt system, förstod inte riktigt hur det blev mellan barnen?

Det jag inte riktigt heller förstår av din kommentar är vad som menas när du säger att de flesta franska mammor du känner går över till ersättning när de går tillbaka till jobbet? Är det inte antingen eller?

Förklara gärna, det här hur samhället är uppbyggt för att de små barnen ska tas om hand på ett bra sätt tycker jag är intressant. För det speglar en stor del av kulturen. Och familjepolitiken är en stor del av den.

Tack för din kommentar, kom gärna med flera om jag skriver "fel" saker!

Anonym sa...

Nej, 550 € i månaden är inte mycket jämfört med en lön, men som vårdnadsbidrag betraktat är det rätt okej.

Den lägsta ersättning man får i Sverige är för de 390 första dagarna 7600 kr i månaden. För de följande 90 dagarna är ersättningen 5400 kr. Vårdnadsbidraget ligger på (upp till) 3000 kr. Även i Sverige krävs nog en andra lön om man ligger på lägsta nivån. Eller kompletterande bidrag.

Systemet är visserligen rörigt, men det blir nog värre av att jag försöker beskriva det på tre rader :)

Har man ett barn, kan man ta ut 550 i månaden i sex månader. Har man två eller fler barn, kan man ta ut pengarna fram tills barnet (det yngsta) fyllt tre.

I mitt fall var det inte antingen eller, vad gäller ersättning och amning. Min yngsta dotter fick ersättning på dagen av dagmamman, men ammades på kvällen när jag kommit hem från jobbet (och natten och morgonen, förstås).

Det franska systemet är verkligen inte lika familjeinriktat och ställer mycket högre krav på individen. Trots det är nativiteten högre i Frankrike än i Sverige! Förstå det, den som kan.