Vi åker fjorton mil från byn till Nice i hällande regn. Dagen innan, på vingården strålade solen från klarblå himmel, nu öser det ner.
Här kör vi på den berömda Promenade des Anglais, längs med medelhavskanten. Idag är havet vredgat och inte en kotte promenerar här.
Vi ska till vår advokat och prata deklaration, försäkringar, testamenten och sånt som också måste ordnas på franska.
6 kommentarer:
Jag tycker mycklet om dina bilder. De blå ovädersfotografierna är magnifika!
Ja, Jom, visst blev de bra?! Man tror inte att vissa bilder tagna i hast från ett bilfönster ändå kan ge så mycket känsla.
Men jag är glad över att du ser det jag ser.
Tack igen för titten! Snart känner jag mig som en fransyska ..-)
(inte köttbiten ...)
Vilken vacker färg på havet!
Elisabet; du är ju fransyska redan. I själen.
Och Eva: det heter ju Côte d'Azur, det azurblå havet längs med kusten. Och det ÄR verkligen den färgen, nu har vi sett det från luften när man landar i Nice, i lugnt tillstånd och också nu när det blåser ordentligt. Märklig färg, undrar själv varför?
Ja just det, azurblått. Ja det ser verkligen speciellt ut. Men så vackert!
Skicka en kommentar