CPAM betyder Caisse Primaire d'Assurance Maladie. Franska Försäkringskassan helt enkelt.
Vi är sedan ett par månader utskrivna från Sverige. Därmed också från det svenska socialförsäkringssystemet. För att komma in i det franska (vi är ju med i EU så man förväntar sig inga större problem?) behöver man en blankett från Sverige. Blankett E121.
Denna beställer vi på kringelkrokar både från Sverige och väl i Frankrike. Svenska försäkringskassan organiserar om och den högra handen vet inte vad den vänstra gör. Utlovad väntetid: ett par veckor.
Under tiden kan man inte göra något mer än att hoppas på att man inte blir svårt eller akut sjuk och måste läggas in på sjukhus. Man är mellan system -ute ur det svenska, inte inne i det franska. Blankett E121 är den felande länken. Utan den får man betala ur egen ficka. Och sjukhusnätter utan rabatt är svindyra. Det känns otryggt att ha det på det här sättet.
Efter ett par veckors väntan kontaktar jag därför svenska försäkringskassan igen (räkna ut vad 32 minuter i telefonkö kostar från Frankrike!!) och får då höra att väntetiden (för att skicka en blankett!) nu uppgår till SEX MÅNADER. Orsak: försäkringskassans omorganisation!!
Man får ta i. Vilket görs och inom en vecka kommer blanketten, svårare än så var det inte. Den skickas till lokala CPAM, franska försäkringskassan och man tror därmed att saken är klar. Med denna EU-blankett ges nämligen inträde i det franska socialförsäkringssystemet vilket innebär att man får vård på samma villkor som de franska medborgarna. Som tecken på detta får man ett särskilt kort: Carte Vitale. Detta skall medföras vid varje läkarbesök och visas upp på La Pharmacie när man hämtar ut sin medicin. Utan Carte Vitale står man sig slätt - mitt första läkarbesök kostade skjortan och antibiotika, kortison och näsdroppar gick på över tusen kronor. Inget kort, ingen medicinrabatt. Ersätts eventuellt när man väl är inskriven i CPAM.
Man tror saken är klar men nu kommer brev från myndigheten som kräver förtydligande. Jag ifrågasätter det inte, klart dom vill veta vem man är.
Men när jag börjar studera kassans frågeställningar till mig - och till maken, blir jag häpen. Av mannen krävs att han skall fylla i en extremt svårtydd och krånglig blankett där också föräldrars förstanamn och moderns namn som ogift skall uppges. (Man undrar verkligen vad franska myndigheter skall med denna uppgift kring en sedan länge död svensk mamma?). Han skall vidare insända en sk. RIB, en Relève d'Identité Bancaire, ett slags Sesam-öppna-dig-papper från banken som helt enkelt uppger att man är kund i banken och vilket kontonummer man har. Motsvarigheten till svenskt personbevis skall också bifogas.
Detta är vad maken behöver göra. På MITT brev från kassan står: Madame, var god fyll i det i det bifogade dokumentet och skicka oss ert personbevis. Precis som maken skall göra. RIB skall också skickas.
Men jag, hustrun, måste dessutom skicka in kopia på mitt pass PLUS kopia på min "acte de mariage", vårt gemensamma vigselbevis alltså.
Vidare framgår av den svårtydda blanketten att mannen inte behöver fylla i att han är gift och i förekommande fall, heller inte med vem. Medan jag, hustrun, måste fylla i mannens namn och alla personuppgifter. Jag ska bevisa att jag är jag, att jag är gift och med vem. Av mannen krävs inga sådana uppgifter alls?
Som svensk och jämställdhetsuppvuxen får man hejda sig för att inte bli förbannad. Inte nog med att Monsieur här alltid är den som tilltalas och anses föra bådas talan (vilket inte alltid är så lätt eftersom det i den här familjen är Madame som talar franska:-), här ska kvinnan upp till olika krångliga bevis att hon är gift med sagde Monsieur innan Carte Vitale beviljas.
Så här kan man tänka. Men inte säga förstås. Och vara extremt lycklig över att det finns ett tjugoårigt vigselbevis bevarat. Det skickar jag med - på svenska. Inte tror jag fransmännen har ett så vackert dokument som vi men inuti står det Jesus flera gånger så man får hoppas det går vägen!
http://intressant.se/intressant
4 kommentarer:
Ha, ha vad du skriver underbart! Att fransoserna är så gammaldags på den här punkten är förvånande, jag fick intrycket att de var väl framme när det gäller service och tjänstvillighet. Måste vara något gammalt regelverk som behöver uppdateras.
TACK för idag - du är en pärla!
Kram
Personbevisen (där föräldrarnas namn framgår) måste översättas till Franska av auktoriserad översättare. Svenska konsulatet i Nice gör det också mot en liten avgift.
När alla papper är i ordning får man en attestation från CPAM efter ett par veckor. Carte Vital utfärdas inte direkt. Jag har inte fått mitt ännu...
Oj vad jag skrattade!! Åh, nej, inte åt era bekymmer men åt att jag slipper den franska byråkratin.
Jag skulle, för en massa år sedan hjälpa en engelsk kompis att öppna ett elabonemang i Frankrike och undrade om han förlorat vettet fullständigt då han ville ha hjälp.
Här behövs en jurist, sa han. Som kan franska, tillade han.
Va?! Sa jag.
Sedan drog cirkusen igång.
Jag var ung och kaxig och trodde att allt skulle vara enkelt. Jag måste påpeka detta till mitt försvar.
I slutändan fick vi hjälp av min 93-åriga hyrestant strax utanför Avignons son som tydligen gått på samma internat som den lilla bysn borgmästare. Nix, detta skedde inte på gåspennans tid, utan sent 90-tal.
Du är modig som flyttat dit och jag är en smula avundsjuk då jag vet att jag kommer att få vänta tills min pension till att leva halva året i södra Frankrike. Med en amerikansk make. Hjälp.
Tack för din underbara blogg!!
Det där med att man i alla officiella sammanhang behöver uppge föräldrarnas namn och moderns namn som ogift är bara det franska sättet att fastställa identiteten. Eftersom de inte har ett system med personnummer, är det namn, födelsedatum, födelseort tillsammans med ovan nämnda uppgifter som identifierar dig. Allt detta finns naturligtvis samlat på de en fransk födelseattest. Det är bara för oss utlänningar som det verkar (och blir) krångligt.
Skicka en kommentar